HISTORIK

Historik för dvärgschnauzer

Källa:

Dvärgschnauzerringen/RAS/bilaga 8

http://www.dvargschnauzer.se/forslagxx/

 

till Kennel Youngsteps

Utomlands

Runt Frankfurt am Main uppträdde en schnauzerdvärghund kring förra sekelskiftet under namnet strävhårig dvärgpinscher. Det var ingen lätt uppgift att ur olika former, storlekar och typer, och ur virrvarret av hårda, mjuka och silkesaktiga pälsstrukturer ta fram en liten hund som exteriört och temperamentmässigt till fullo motsvarade sin större rasfrände, "Schnauzern".

 

Till en början kallades rasen för "strävhårig pinscher", vilket tar om att det var en blandning av schnauzer och pinscher. För att få fram dvärgschnauzer korsade man små mellanschnauzer med dvärgpinscher och affenpinscher. Rykten säger också att andra raser skulle vara inkorsade t.ex. foxterrier, men det är obekräftade uppgifter och kan därför bara betraktas som spekulationer. Dvärgschnauzeern hade från början många färger, förutom gråmelerade och svarta fanns även gulbruna, viltfärgade, "black and tan" med flera färger. Den kände tyske uppfödaren Josef Bertha började intressera sig för frasen på 1800-talet och det var också han som började renodla färgen peppar/salt. Svarta hundaqr eller svarta med bruna tecken var annars de vanligaste färgvarianterna bland dvärgschnauzer i början av 1900-talet. Peppr/salt eller älgfärgade fanns också men var betydigt mer ovanliga. Det skulle dröja ytterligare ett par decennier innan peppar/salt blev den vanligaste färgvarianten (i Sverige ända in på 1950-talet). Svart/silver och vita började synas på utställningar på kontinenten först på 1970-talet. Svart/silver får sitt absoluta genombrott under detta årtionde. Antalet registreringar ökar explosionsartat. Färgen svart/silver kommer från peppar/salt med speciella färganlag.

 

Från början var rasen ganska oädla gårdshundar med stark vaktinstinkt men de var också råttfångare av stora mått och fick därför ofta tjänstgöra i stall och på gårdar. För att förhindra råttbett kuperades svans och öron.

Namnet pinscher kommeer förmodligen från det engelska ordet "pinsch" som betyder nypa. Redan på 1700-talet hade nämligen schnauzrar emigrerat till England. Schnauzeer är en av ett mycket fåtal raser som kan hålla kvar sitt byte genom att hålla fast det mellan framtassarna. Ordet "schnauzer" dyker upp i litteraturen för första gången 1842 när J Gotthelf använder det som synonym till strävhårig pinscher. "Schnauz" betyder mustasch på tyska.

Omkring 1850 accepterades den strävhåriga pinschern som egen ras. 1879 introducerades den enligt uppgift för första gången på hundutställning i Hannover och i september 1890 kan man med bestämdhet säga att det var dvärgschnauzrar som deltog på en hundutställning i Stuttgart. På Josef Berthas initiativ bildades så den tyska "Pinscher- Schnauzer Klubb" den 3 mars 1895.

Tre tyska avelshanar utgör det kända utsprunget av rasen, nämligen den svarta Peter von Westerberg född 1902, Prinz von Rheinsten född 1903 som var svart med gula tecken samt Lord von Dornbusch född 1904 och vars färg inte är omnämnd men att döma av den bild som finns av honom var han förmodligen svart. Champion Peter von Westerberg liksom han son Prinz von Rheinstein anses ligga bakom en mycket stor del av dagens dvärgschnauzer.

 

Sverige

Till Sverige kom den förssta schnauzern år 1913 men vår ras benämndes då som "tysk strävhårig pinscher". Först 1918 omtalas den som dvärgschnauzer i svenska kennelklubbens stamböcker men inte förrän på 1930-talet började dvärg och mellanschnauzer att konsekvent delas upp i separata raser i stamböckerna. 1916 omnämns 2 strävhåriga dvärgpinscher i Svenska kennelklubbens stamböcker, en uppges vara peppar/saltfärgad nämligen "Lottchen von Zahna" samt "Zenta von Zahna" som var gulbrun. 1917 registeras de som affenpinscher! På den här tiden registerades endast de hundar som deltog på hundutställningar och inte som idag då vi registrerar alla hundar som föds varje år.

1918 registrerades de första "riktiga" dvärgschnauzerna nämligen helsyskonen "Masur Baltisch-Zwergenhort" och "Antoscha Baltisch-Zwergenhort", bägge var peppar/saltfärgade och hade impoerterats från Lachner von Frommer i Tysklad av fru Désirée Örn i Stockholm. Samma år importerar fru Örn "Gretl von Unterberg" från Josef Beisl i Österrike. Med dessa hundar grunade fru Désirée Örn sin dvärgschnauzeruppfödning och sitt kennelnamn "av Håknäs", och blir härigenom Sveriges första registrerade dvärgschnauzerkennel.

 

Under 30-talet är fortfarande inte färgerna renodlade. Nämnas kan också att efter en svart import föds det t o m en valp som är svart med sandfärgade tecken (föregångare till svart/silver). Peppar/salt är fortfarande mer älgfärgade men med hjälp av importer så utvecklas färgen i mer positiv riktning.

 

Under 40- och 50-talet registrerades ytterligare ett par kennlar med uppfödning av svart och peppar/salt. Under 50-talet tog dvärgschnauzeruppfödningen verklig fart. Förutom de sedan tidigare registrerade kennlarna etablerades nu även nya kennlar. flertalet av dessa kennlar tog under 40-, 50- och 60-talet in flera importer som hade stor betydelse för rasens utveckling i Sverige. Två uppfödare till som har haft sstor betydelse för rasens utvevkling var "Hans Wolgast" som startade sin kennel 1928 och vars hundar syntes på utställningar till en bra bit in på 60-talet. Han importerade också en rad för aveln betydande importer. Den andra personen är "Ebba Möller" som var verksam från 1940-talet med anddra raser och började med dvärgschnauzer på 50-talets senare del och fortsattes ända in på 70-talet. Även här har vi en dam som framför allt genom sina framstående importer betytt oerhört mycket under flera decennier. Båda dessa uppfödare har dessutom erövrat Hamiltonplakettet för sina insatser inom hundaveln.

 

1949 införde Svenska kennelklubben förbud mot kupering av öron i Sverige.

FCI godkänner färgen svart/silver 1977 och under 80-telat ökar registeringarna av dvärgschnauzer. 1989 införs kuperingsförbud av svansar.

 

Dvärgschnauzerns popularitet fortsätter attöka under 90-talet. Under vissa år går svart/silver om svart och peppar/salt i antalet registreringar 1996 importerades den första vita dvärgschnauzern fårn Tyskland till Sverige. I Tyskland har färgen funnits sedan 70-talet.

 

Enskilda uppfödare började ögonspegla sina hundar i mitten av 80-talet. I början av 90-talet får Svenska Schnauzer-Pinscher klubben, på begäran av Dvärgschnauzerringen, igenom central registrering av ögonlysningsresultat hos Svenska kennelklubben. Den centrala registreringen möttes av hårt motstånd i början men ses idag som en hjälp i avelsarbetet avseende ögon.

Under 90-talet går Sverige med i EU och gränserna öppnas och resa med hund är plötsligt möjligt under vissa förutsättningar.

I slutet av 90-talet, närmare bestämt 1998, öppnades åter stamböckerna för att bredda avelsbasen. På 80-talet ständes stamböckerna vilket innebar registreringsförbud av avkommor efter hundar med olika färger. Öppningen av stamböckerna gav uppfödare möjlighet att para över färgerna. I dagsläget finns ingen utvärdering av resultaten avseende antalet parningar över färgerna eller kvaliteten. Från att det funnits ett fåtal registrerade kennlar i början/mitten av 1900-talet finns det år 2006 i september cirka 216 registrerade kennlar.

(Oktober 2006)

 

Copyright HilleZ Hundar 2013 © All Rights Reserved